Vad är det här?

Kontakta

Länkar

Storköksmaten blåser de gamla på miljarder

nnn De människor som på grund av ålderskrämpor inte själva kan laga sin mat betalar i vissa kommuner tre gånger mer än alla andra för att äta. Det här är konsekvensen av att många kommuner tar ut vad de anser vara "självkostnad" för att leverera färdiglagad mat till de gamla.
Och de som får betala upp till 4 000 kronor i månaden har inga alternativ, kan inte överklaga och hänvisas helt enkelt till socialen om de inte har råd med maten.

I Dals-Eds kommun, där maten för dem som bor på äldreboende kostar 3 990 kronor per månad, lagar personalen i storköket samtidigt mat till olika företagskunder. Men enligt kostchefen är det "väldigt svårt" att särredovisa vilka kostnader kommunen har för just äldrematen. Det finns alltså risk att de äldre betalar för företagens mat.
I Mörbylånga kommun, där maten kostar 3 480 kronor per månad, får omsorgstagarna i ordinarie boende sin mat tillagad som en del av omsorgsinsatsen, och den betalas genom den vanliga omsorgsavgiften - maxtaxan. Men de som bor på äldreboende betalar extra för personalens arbete. Samma personal i samma förvaltning kokar potatis eller gröt, men beroende på var omsorgstagaren bor kan priset skilja 2 000 kronor per månad.
I Torsås kommun betalar kostenheten 40 000 kronor per månad i internhyra för två köksenheter där man lagar mat till omsorgstagarna. Den här hyran finns med i kommunens "självkostnad" för maten, och omsorgstagarna betalar 3 870 per månad för sina matabonnemang.

Snittet i Sverige: 2800 kronor i månaden.

I genomsnitt tar Sveriges kommuner ut omkring 2 800 kronor per månad för maten till omsorgstagare i särskilt boende. Avgifterna i alla kommuner. Dyrast först.
2 800 kronor per månad är 1 400 kronor mer är vad normen anger att maten ska kosta. Dessa normer räknar Konsumentverket ut. Läs här.

Mellanskillnaden utgörs av kommunernas kostnader för att inhandla, tillaga, transportera och servera maten - men allt detta är insatser som egentligen ingår i begreppet "hemtjänst" och borde täckas av den omsorgsavgift som alla omsorgstagare ska betala. Det här har riksdag och regering gång efter annan slagit fast. Länk: Såhär sa de 1996... (se s 88) 1999: ...och 1999... (se s 21) ...och 2000 (se s 23, s 40)
Ett annat namn för denna avgift är "maxtaxa", en taxa som tillkom för att jämna ut skillnaderna mellan kommunerna. Det skulle inte vara mycket dyrare på ett ställe än ett annat att få samma typ av äldreomsorg, för de omsorgstagare som har allra högst inkomst.

De med lägst inkomst har fått största försämringen.

Men sju år efter reformen är det istället omsorgstagare med mycket låga pensioner som har råkat illa ut. Nu betalar den som bor i särskilt boende i princip alltid fullt pris för mat och hyra. I en del kommuner kostar en etta med kokvrå eller kök - som den boende sällan kan använda - upp emot 5 000 kronor i månaden t ex här... eller ...här, och maten alltså ofta en bit över 3 000. Med en månadskostnad för mat och hyra på upp emot åtta tusenlappar har många låginkomsttagare helt enkelt inga pengar kvar till mediciner och resor, kläder och nöjen. Trots att lagen säger att alla ska ha ett "förbehållsbelopp" säkrat - läs till exempel här vad regeringen sagt, se bl a s 1, Socialstyrelsen om samma sak - innan kommunerna får ta ut några avgifter - trots det så tar i stort sett alla kommuner ut avgifter för att laga mat. Insatser som alltså egentligen ska ingå i äldreomsorgen.

Äldreomsorg är (bland annat) matlagning.

Livsmedlen för en äldre person beräknas kosta ungefär 1 400 kronor per månad - kolla Konsumentverkets normer igen. Det här är också de belopp kommunerna skulle ha att rätta sig efter när de tar betalt för maten från omsorgstagarna. Kan man på grund av åldersrelaterade funktionshinder inte själv inhandla och tillaga sin mat har man rätt att få hjälp med det. Det här kallas hemtjänst och innefattar också hjälp med personlig hygien, städning, tvätt och så vidare, oavsett om man bor hemma i sitt egna hem eller om man har flyttat till särskilt boende. Om hemtjänstens personal handlar maten och sedan lagar till den i köket hemma hos omsorgstagaren, så betalar omsorgstagaren för själva ingredienserna i maten, råvarorna alltså - sedan ingår matlagningen i hemtjänstens insatser som maximalt får kosta 1 740 kronor per månad. Många kommuner berättar om denna taxa. Här till exempel.
Men ute i kommunerna lagas maten i storkök och så kör personalen ut den färdiglagad. Då räknar kommunerna ut en kostnad för det här och kallar det för matabonnemang, helkost, helinackordering eller liknande - en kostnad som varierar mellan 1 428 kronor per månad i skånska Höör och 3 990 i Dals-Ed. Och däremellan finns alla de andra 288 kommunerna - här i bokstavsordning. Trots att matavgiften innehåller en stor del som svarar mot personalens jobb med att tillreda och transportera maten, något som omsorgstagarna alltså egentligen har rätt att få hjälp med inom ramen för sin vanliga omsorgstaxa, så är denna matavgift någonting som läggs "utanpå" den ordinarie taxan. S-styrda respektive borgerligt styrda kommuner gör exakt likadant. Det skiljer i stort sett ingenting i genomsnittsavgift. Genomsnittsavgift i blå respektive röda kommuner.
I Sverige bor nästan 100 000 människor på särskilt boende. I snitt betalar de 1 400 kronor "för mycket" för maten per månad. Det här lär motsvara upp emot två miljarder kronor per år som kommunerna i strid mot lagstiftningen tar ut och detta drabbar främst de omsorgstagare som har de lägsta inkomsterna.

"Så här får det inte vara", tyckte ministern. Men det var då det.

Varningssignalerna om att lagen om maxtaxa fick den här effekten kom nästan omedelbart. En utvärdering som gjordes redan 2002, bara månader efter att lagen började gälla, visade den här effekten. Vilket man kan läsa om här.
2003 inleddes en fördjupad utredning under ledning av dåvarande äldreministern Ylva Johansson, s. Den, utredningen alltså, publicerade sina slutsatser 2006. Då var den dyra maten helt i fokus, och utredningen föreslog ett förtydligande av lagen, i form av ett nytt begrepp - matserviceavgift. Och det kan man läsa om här. Se s 65.
Den här avgiften skulle tas ut av dem som hade råd. Resten, de med låga pensioner och höga bostadskostnader, skulle få behålla hela sitt förbehållsbelopp minus den normerade kostnaden för livsmedel, de ungefär 1 400 per månad som en äldre människa beräknas göra av med på mat.
Eftersom det här också skulle kosta stora belopp för kommunerna - vissa kommuner skulle ju vara tvingade att sänka sina matkostnader med omkring 2 500 per månad - så diskuterades också finansieringen men utredningen konstaterade att det skulle behövas ett externt tillskott. I klartext att staten skulle behöva skjuta till en okänd summa per år.

För Maria Larsson har inte velat berätta.

Men så har det inte blivit. Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, kd, har varit tyst i frågan. Via pressekreteraren har Maria Larsson fått frågor om äldrematen och avgifterna vid flera tillfällen mellan 2007 och idag. Först i november 2009 har pressekreteraren svarat att det kommer att komma ett svar. Oklart när och vad det kommer att innehålla.

Ragnar och Evy vann - men ändå inte. Nu har de förlorat 140 000 kronor.

Till skillnad från när det gäller andra kommunala avgifter går inte matkostnaden att överklaga. Ragnar Johnsson i Mörrum, Karlshamns kommun, gick till Länsrätten i Blekinge 2002 med en överklagan om matkostnaden för hustrun Evy Johnsson. Länsrätten gav Ragnar och Evy rätt - en artikel om detta finns här - med samma argument som återfinns i lagstiftning och förarbeten; att tillhandahållandet av mat är en sorts hemtjänst och den ska man betala genom maxtaxan. Länsrättens slutsats var att Evy bara skulle betala för råvarorna i maten, till en kostnad i nivå med konsumentverkets norm. En tillfällig seger alltså. Det kan man läsa mer om här.
Kommunen överklagade till Kammarrätten i Jönköping. Där fastslogs att detta inte var ett mål av det slag som kunde behandlas i förvaltningsdomstolarna. Ragnar överklagade det beslutet till Regeringsrätten, som fastställde Kammarrättens beslut. Också detta rapporterades om. Och ytterligare en artikel. Samma resultat rönte ett dussintal ärenden från andra kommuner.

De enda domstolar som har behandlat mål om matavgiften är några av länsrätterna. De klaganden som har siktat in sig på matens "dubbla" karaktär, och menat att tillagning, transport och servering av mat är att betrakta som ordinarie hemtjänstinsatser, har fått rätt. Regeringen tog också till sig argumentationen från dessa rättsfall och lät dem ingå i den utredning som alltså presenterades 2006. Men trots att omsorgstagarna egentligen alltså fått "rätt", i rättsinstanser såväl som i regeringens utredning, har de inte fått sänkta avgifter och kan ändå inte överklaga vidare.

Och ansvariga kommunpolitiker kan inte svara.

Man skulle kunna tänka sig att en så viktig del av människors hushållsbudget som maten, och speciellt mat som kostar mer än dubbelt så mycket som normen anger, skulle vara föremål för omfattande diskussioner i de ansvariga nämnderna. Men det verkar istället vara tvärtom. I ingen av de kommuner som här har granskats har någon enda politiker eller tjänsteman kunnat förklara hur avgiften har hamnat där den ligger.
Därför kan det uppstå regionala skillnader som annars måste anses som fullständigt oförklarliga: I Skåne ligger åtta av de 15 billigaste kommunerna - i Kalmar län, 20 mil därifrån, sex av de femton dyraste. Det finns ingen uppenbar koppling till små eller stora kommuner. Den minsta av de 15 dyraste har ungefär 7 000 medlemmar, många av de billigaste är bland de minsta av Skånes 33 kommuner.

I Mörbylånga ingår matlagningen i ordinarie äldreomsorg. Men än så länge bara för hemtjänsttagarna.

I Mörbylånga kommun har pensionärsrörelsen engagerat sig i matavgifterna. Dessa låg under några år på en lite lägre nivå men höjdes sedan ganska dramatiskt till dagens 3 480 kronor per månad.
- Då höjde nämnden till samma nivå som i grannkommunen Borgholm, för de tyckte att det verkade rimligt, säger Helen Karlsson, ordförande i PRO på Södra Öland.
Kostchefen Lena Lundwall har koll på kostnaderna för att tillverka maten i storkök. Eller tror att hon har det, tills hon får veta att omsorgstagarna betalar 20 kronor mer per dag än vad kostenheten fakturerar omsorgsförvaltningen.
- De pengarna vet jag inte vad de går till, säger hon. När frågan upprepas en månad senare, i november 2009, har hon fortfarande inte fått något riktigt svar.
- Såvitt jag förstår läggs det på en kostnad för att viss mat inte är färdiglagad när den kommer från kostenheten. Det kan handla om havregryn som måste kokas till gröt eller potatis som ska kokas, säger omsorgschef Agneta Thomsson.
Eftersom de här 20 kronorna per dag anses som kommunens "självkostnad" för att laga maten så tas hela beloppet ut på faktura till omsorgstagarna. När omsorgspersonalen kokar potatis och gröt betalar omsorgstagarna i särskilt boende i Mörbylånga kommun för varje sekund av arbete.

Och i just Mörbylånga kommun blir lagens mening extra tydlig. För nämnden har hösten 2009 genomdrivit en reform för hemtjänsttagarna i ordinarie boende. De slipper numera kostenhetens storköksmat i svarta plastlådor. Istället kommer personalen hem och lagar maten. Och då är det inte längre tal om att betala för att potatisen ska skalas eller kokas:
- Det att de lagar maten hemma hos de äldre, det är ju också en form av hemtjänst, säger Monika Löfvin Rosén, c, ordförande i socialnämnden. Hon har inte en aning om hur matavgiften har blivit som den har blivit i hennes kommun.
- Nä, jag har bara suttit den här mandatperioden. Men nu måste vi nog se över det här, för vi vill verkligen göra rätt, säger hon.
Hemtjänsttagarna i Mörbylånga betalar bara för den maten de har hemma i kylen och skafferiet. När nu matlådorna byts ut mot en hjälp som för många blir kostnadsfri borde man alltså märka en tydligt förbättrad privatekonomi:
- Det tror jag inte ens folk har tänkt på än, säger Helen Karlsson.

Däremot har reaktionen på detta att maten nu lagas hemma i varje människas kök blivit väldigt positiv. Man upplever att maten smakar bättre, att det luktar gott i köket, att man kan välja vad man vill ha till lunch, och att hemtjänstpersonalen stannar lite längre nu när maten ska lagas i hemmet.

Okända uträkningar ger mat till ockerpriser.

Det här med att ingen riktigt kan förklara hur matavgifterna hamnar där de hamnar - det är alltså genomgående för alla granskade kommuner. Vi har begärt ut resultaträkningar för alla de 15 dyraste kommunerna i landet. Det har i de flesta fall tagit veckor att ta fram dessa. Andra har fortfarande, månader efter, inte lyckats. (länk: resultaträkningarna)
De visar extrema variationer i vilka kostnader som finns med i mathanteringen. I Torsås och Mörbylånga kommuner går det dubbelt så mycket lönekostnad i förhållande till livsmedelkostnaden som i billigare kommuner. I Melleruds kommun ligger kostenhetens hyra på svindlande 100 000 kronor per månad. I Malungs kommun finns ingen som vet någonting om hur matkostnaden räknats fram eller hur ekonomin ser ut i kostenheten. I Dals Ed kostar köket 40 000 kronor i månaden att hyra. Där lagas mat även till företagskunder i samma kök, och kostchefen säger att det är svårt att ta fram siffror för hur kostnaderna fördelar sig mellan de äldres mat och mat som går till andra konsumenter. Med tanke på att Dals Ed har landets dyraste äldremat ligger det nära till hands att tro, att hela kostnaden för både personal, hyror och livsmedel läggs på de äldres matavgift, och att maten som går till externa kunder är en ren vinstaffär för kommunen. Men det kan ingen veta eftersom siffrorna aldrig har visats.
På andra håll lagas skolmat och äldremat i samma kök. Men bara en av de tillfrågade kommunerna har säkrat en uppdelning av kostnaderna på elevernas respektive åldringarnas mat. Det är alltså fullt möjligt att kommunen håller nere kostnaderna för skolmaten genom att låta personal- och andra kostnader drabba de äldres kostabonnemang.
Sannolikheten att kategorin medborgare som hamnat på äldreboende skulle klaga är ju minimal, då man numera måste ha mycket omfattande hjälpbehov för att komma ifråga för att alls få bo på äldreboende.
Och så länge omsorgstagarna inte klagar, så länge lär inte Maria Larsson gå vidare med den nedlagda utredningen från 2006 som skulle tvinga kommunerna begränsa sina matavgifter.

Struntade i upphandling - arkitektfirman hade "första tjing" på nya förskolan

300 000 kronor var priset för att rita nya Norreports förskola.

När nya Norreports förskola i Karlshamn skulle ritas gick uppdraget till White arkitekter i Malmö. Ingen upphandling föregick valet av entreprenör, trots att uppdraget var värt 300 000 kronor.

- White hade så att säga första tjing, säger en tjänsteman på Karlshamns kommun.

Och när folk ska bedöma resultatet tycks den nya förskolan mest ge associationer till - ett fängelse. Lyssna och titta på webb-tv:

Socialtjänsten lät "Lollo" få stryk

Socialen i Karlshamn trodde inte på Lollo och hennes syskon. Därför tvingades de till umgänge med sin våldsamme far.

"Misstag" när kommunpamp fick rivningslov

När Britt Jämstorp, kd, ville ha rivningslov för sin fastighet med gamla verkstadsbyggnader i Karlshamn, undvek remissinstansen Blekinge Museum att nämna något om bevarandevärdet. "Ett misstag" kallade ansvarig tjänsteman det hela. I november 2009 rivs 1800-talsgården.

"Ett misstag" att bevilja rivningslov för denna gårdsmiljö, säger ansvarig tjänsteman.

"Lollos" syster fick bo på gatan

Utvisningshotade "Lollo"s storasyster var inte "skötsam" nog för ungdomsvården. När hon fyllde 18 åkte hon ut och fick bo i trappuppgångar i Karlshamn.

S-politiker "för rasistisk" för SD

S-politikern Billy Månsson, f d medlem av styrelsen för Karlshamns socialdemokrater, ville gå över till SD i samband med förra valet. Men han blev ratad: - Han var för rasistisk. Vi kan inte ha sådana i vårt parti. Det finns NSF för sådana som honom, säger Stig Werner, SD i Karlshamn.

Metros VD har missat ett folkmord

Metros VD Per Gunne stoppade en krönika från att publiceras i Metro. Krönikan handlade om folkmordet på armenierna 1915. Per Gunnes skäl för att stoppa texten: Han kan inte tillräckligt om detta folkmord. Läs debattartikel i tidningen Journalisten.