Trista nyheter är bra nyheter
nnn Anledningen till att tristanyheter.se finns är följande: Under fem års tid jobbade jag på lokaltidningen Sydöstran i Karlshamn. Redan efter ett par månader började kommunledningen agera för att hindra publicering av material som upplevdes som negativt för socialdemokraterna i Karlshamn. På det viset fortsatte det och 2007 fick jag sparken. Efter denna konfliktfyllda tid har jag svårt att få jobb i Blekinge och publicerar därför material på det här sättet istället.
Det är självklart en skandal av rätt massiva proportioner, det här att den lokala politiska ledningen och i synnerhet de båda s-kommunalråden Torsten Magnusson och Sven-Åke Svensson lyckas styra tjänstetillsättningen på en dagstidning. Men händelsen har inte uppmärksammats riktigt på det sätt som den kanske borde.
Kommunistiska partiet har av tradition en stark ställning i Karlshamn. Deras tidning Proletären belyste affären som ledde till min uppsägning. Bilden av vad som hände, de faktiska omständigheterna, socialdemokraternas ivriga försök att tysta kritiska röster - den bekräftas fullt ut i denna artikel och det är min förre chef Anna Börje som står för vittnesmålen. Och den artikeln kan man läsa här.
Även tidningen Journalisten har skrivit några rader om det här. Här har vi en artikel. Här är en till. För övrigt har det varit tyst, om man inte räknar in ett antal kommentarer på bloggar och insändarsidor. Googla på mitt namn så dyker en del av dem upp.
Man skulle kunna invända att det helt enkelt handlar om att min journalistiska kompetens inte riktigt räcker till. Men det faller bland annat på det faktum att jag nominerades till en Guldspade 2008, har sökt och fått jobb på bland annat SR och SVT, och att det aldrig i några diskussioner mellan mig och de chefer som har gjort sig till verktyg för Karlshamnssossarnas politik - att det aldrig har påståtts att det handlar om kvalitetsaspekter.
Den chef som har varit mest aktiv för att gå s till mötes heter Anders Hall. Vid ett tillfälle undslapp han sig att jag hade uppfattats som "svårstyrd". Det borde väl vara en journalists främsta merit. Lättstyrda journalister finns det gott om, speciellt i diktaturstater. (Anders Halls gamle kollega Per Gunne - de är experter på drinkblandning och solgnistrande skidbackar - är också följsam mot diktaturer och glömmer gärna bort ett folkmord om det passar. Det framgår av den här artikeln.)
Anders Hall är sannolikt inte intresserad av politisk historia och ideologi. Knappast ens av samhällsfrågor, om man inte räknar villapriser som en sådan. Det hindrar inte att Hall, liksom alla andra människor, har en politiska agenda - det är bara det att han kanske inte är helt medveten om den. Den agendan går helt kort ut på att bejaka den allmänna samhällsutvecklingen och inte ha, eller åtminstone inte visa, någon annan vilja än denna.
Under min tid på Sydöstran diskuterade vi journalister en fråga som journalister på alla Sveriges nyhetsredaktioner diskuterat de sista åren: Hur ska vi förhålla oss till Sverigedemokraterna? Partiet har en solid grund i nationalsocialismen och har haft "Sex miljoner till" som paroll. Å andra sidan har väljarna glömt, låtit sig luras eller rent av börjat sympatisera med detta och partiet är en maktfaktor i kommunerna i Blekinge. Hur gör vi? Ska vi skriva "med rötter i fascismen" varenda gång en sd:are lägger en motion? Ska vi "avslöja" folkmordsagendan varje gång vi nämner sd:s namn? Om vi inte gör det - bidrar vi inte till att legitimera detta i grunden människofientliga anhang? Sådär gick diskussionerna. Lite av detta lär ha sipprat fram även till Anders Hall, för en dag mailade han ut ett direktiv. Jag har inte mailet kvar - min mailbox stängdes samma kväll som jag fick kicken från tidningen (vilket jag lär ha varit ensam om att få uppleva... andra f d medarbetare har haft sina adresser aktiva i åratal efter att de har slutat) - men det löd ungefär såhär: "Sd har demokratisk representation i länets kommuner. Vi bevakar vad de gör."
That's it, som man säger. Denna enorma fråga, om vilket evenutellt ansvar media tar för att Hitlers barnbarn nu är på väg in i riksdagen, en fråga som ägnas uppslag efter uppslag i alla typer av tidningar, samhällsprogram och tidskrifter - den avgör en redaktionschef i två korta meningar. Antagligen reflekterar Anders Hall inte själv över den historielösa ytligheten i sitt direktiv.
Historielösheten, en funktion av att vara mer intresserad av vintersport och drinkblandning än av samhällsfrågor, kom också till uttryck under journaliststrejken 2007. Då fick fackklubben på Sydöstran ha möte i Hoglands park eftersom Hall hade förbjudit dem att vara i tidningens lokaler. Ganska rimligt, kan man tycka, på en borgerlig tidning som hyser borgerliga, d v s strejk- och fackskeptiska, värderingar. Men Sydöstran grundades en gång för att kämpa för strejkrätten, föreningsrätten, löntagarnas situation... och då skulle man ju kunna tänka sig att tidningen själv stod för dessa värderingar när de nu för en enda gångs skull har praktisk betydelse.
"Möllergren svartmålar"
S-ledningen har aldrig vänt sig direkt till mig. Men snacket har ju ändå läckt ut. Den främsta kritiken, och anledningen till att jag inte borde få skriva en bokstav till i blekingska medier, är att jag "svartmålar" kommunen. Ja - sådär låter det ju alltid när man är missnöjd med ett budskap.
Anledningen till att jag alltid är mer intresserad av missförhållanden än av saker som fungerar som de ska är att jag har en viss förhoppning. Den kan formuleras ungefär såhär: Vi väljer politiska företrädare för att de ska förvalta våra gemensamma tillgångar och försöka bygga ett bättre samhälle. Vi betalar högre skatt än nästan något annat folk. Jag förväntar mig att saker och ting ska fungera och att skattepengarna ska användas till rätt saker. När det inte är så, då är det en nyhet.
Den blekingebo som vill läsa glada nyheter om invigningar, utmärkelser, första spadtaget och liknande kan prenumerera på Sydöstran eller BLT eller varför inte bläddra lite i Commersen, reklambladet som är själva motsatsen till allt vad tristanyheter.se står för.
Därför kommer en del trista nyheter att publiceras här istället.
Efter att jag fått något som snarast påminner om yrkesförbud i Blekinge har jag fått lära mig nya discipliner. Först två år på SR i Kristianstad. Nu också tv, vilket jag fortfarande håller på att vänja mig vid. Och den här sidan är det första jag själv publicerar på nätet (och det är därför sidan ser ut som den gör. Ha överseende!) - därför att jag noterar fler samhällsproblem, oegentligheter och missförhållanden än vad jag kan publicera i SVT där jag bara gör korta inhopp. På lång sikt kan en sådan här nyhetssajt kanske vara ekonomiskt hållbar. I nuläget är den bara en kostnad. Men det här är också ett sätt att tala om att yttrandefriheten och demokratin tack och lov är större än kommunalråden i Karlshamn. Än så länge.